Idag slängde jag och Moonis på oss reflexer och gav oss ut på en pomenad. Väldigt mysigt faktiskt måste jag säga, även om jag är typ den mörkräddaste personen i världen.

Moonis hade en väldigt bra fart även på bortvägen. Det var nästan så jag fick bromsa honom istället för att försöka motivera honom att ens gå framåt som jag behövt göra innan. På hemvägen blir han alltid mycket piggare, men det är ju förståeligt. Idag behövde jag inte bromsa honom alls mycket, utan bara ta lite lätt i grimman när tempot blev lite högt och han bromsade genst upp. Målet är att kunna gå med hängade grimskaft under hela turen och även om vi inte är där än har vi kommit en riktigt bra bit på vägen tycker jag! 

Idag var alltså en sån dag då man tydligt såg framsteg, vilket såklart är jätteroligt!

Både idag och förra veckan tyckte Moonis att något var jäääätteläskigt när vi gick förbi sjön. Vad det är han är rädd för vet jag inte riktigt. I ett sånt tillfälle märker man att kominikationen brister och han inte riktigt litar på mig. Jag tycker det är svårt att påverka honom när han blir rädd för då fryser han spänt fast i marken och stirrar på det läskiga. Petar man lite på honom med spöt reagerar han inte och jag vill inte ta i hårdare då han senare kan förknippa det läskiga med smärta och då bli ännu räddare. Vad jag försöker göra är att vända hans huvud åt ett annat håll och få fokusen på något annat istället för det läskiga och sedan ur det gå framåt. 

I det stora hela gick det hur bra som helst idag! :)